Walliska Svartnosfår är älskvärda och godmodiga djur. De är en attraktiv syn på åkrar och ängar. Deras alpina ursprung gör dem unika och de väcker stor uppmärksamhet när de tas till jordbruksutställningar.
Att hålla dem är dock inget för en person med svagt hjärta. Deras värde och deras skötsel (inte minst för att skydda investeringen) innebär att man måste tänka sig noga för, särskilt om du aldrig har hållit får förut. Du kan se dem som husdjur, men de måste behandlas som de lantbruksdjur de är med allt vad det innebär.
Om du redan har får kommer du att vara väl medveten om upp- och nedgångar med att ta hand om djur- deras välfärdsbehov, inklusive hur mycket mark du behöver och om byggnader är en nödvändighet, vilka byggnader, utfodringssystem, den juridiska dokumentationen som är involverad och en förståelse för de många sjukdomar som får kan vara benägna att få och de förebyggande åtgärder man måste sätta in. Om du redan har stamboksförda djur kommer du att förstå avelsprogram, vissa standarder och kraven i det relevanta för rasföreningen. Har du inte haft får tidigare är det en hel del du behöver sätta dig in i, innan du köper dina första får.
Ha gott om betesmark
Tillgång till skugga på betesmarken
Färskt vatten måste alltid finnas tillgängligt
Hötillgång. Placera i marknivå för att undvika få hö i ullen
Fri tillgång på mineraler, antingen i block eller lösmineraler
Förebyggande behandling mot flugor sommartid
D-vitamin bör ges vid flera tillfällen under året
Betesplanering, träckprover och eventuellt avmaskning
Fårsax-handsax och/eller klippmaskin. En bra fårklippare
En klövsax
En intresserad fårveterinär
En mentor för extra stöd och goda råd
Walliska svartnosfår är en mycket sällsynt och karaktäristisk ras av får, som ofta beter sig mer som en vänlig hund än ett får. De är fortfarande får och behöver mycket vård och uppmärksamhet för att hållas friska och glada. Du bör gå igenom dina får dagligen. Upptäcker du något som inte ser bra ut, agera på det. Förhoppningsvis kommer den här guiden att belysa de viktigaste sakerna att se upp för och på sådant sätt att förhindra problem. De enda dumma frågorna är de som inte ställs.
Typisk fårtäthet på produktivt gräs kan vara cirka 4 tackor med lamm per hektar. Det innebär upp till 12 -15 djur. Beläggningstätheten varierar dock beroende på klimat, topografi och gräskvalitet (både gårdsspecifika och säsongsvariationer).
Att dela upp hagen i olika fållor som betas intensivt var 6 vecka producerar bättre bete och medför färre parasiter.
Behövs tillskott använd pellets av bästa kvalitét, cirka 0,5-0,75 kg per får per dag är en allmän guide. Mängden koncentratfoder som krävs beror på den tillgängliga kvantiteten och kvalitéten, tiden innan lammning och antalet lamm.
För lamm kan en särskild lammkammare inrättas dit bara lammen har tillgång. Där kan man servera kraftfoderpellets. Ha gärna även friskt vatten och mineraler i närheten av kraftfodret. Bagglamm och baggar kan annars lätt få urinsten vilket kan innebära döden i urinförgiftning. Ett grovfoder, hö eller ensilage av god kvalitet är särskilt viktigt på vintern.
Hullbedömning är viktigt - det räcker inte att titta på djuren, du måste känna på dina djur ofta. Gör det vid flera tillfällen per år. Då lär du känna dina djur som bäst och upptäcka om någon inte mår bra.
Heptavac-P Plus är ett bra vaccin och ett hjälpmedel vid kontroll av lammdysenteri, och olika infektionssjukdomar orsakade av Clostridiebakterier, som stelkramp och olika dödliga magåkommor men även smittsam lunginflammation.
Lamm bör helst få sin första vaccination när de är ungefär 4-6 veckor gamla, följt av en booster 4 veckor senare. Re-vaccinationsschemat rekommenderar administrering av boosterinjektioner med högst 12 månaders intervall. Hos vuxna avelsfår bör dessa årliga boostersprutor ges 4-6 veckor före lammning.
Får är extremt känsliga för stelkramp och stelkrampsbakterier finns överallt i fårens närmiljö.
Ta inga risker , särskilt inte när det är får i full ullskrud under sommarmånaderna.
Så snart vädret börjar bli varmt vidta åtgärder för att skydda din flock mot flugangrepp. Områden att titta på finns runt fårens horn och runt rygg/ bakända, överallt där fåren ej kommer åt.
Om du upptäcker några tecken på att flugor samlar sig någonstans dvs. flugor som surrar och landar på ett område på fåret, var uppmärksam och agera snabbt. Kliar de sig eller tappar ull eller om du ser mörka områden i ullen. Klipp och leta ägg och/eller mask, rengör omedelbart och behandla det infekterade området därefter. Klippning två gånger om året och en förebyggande vårdplan hjälper till att hantera flugor. Det finns flera produkter tillgängliga, t.ex. Crovect, Spot on men CLiK Extra håller längre och ger 16 veckors skydd. Fåren HATAR flugor ! Flugmedlet skyddar även mot fästingangrepp. Fästingar angriper ofta fåren i armhålorna.
Parasitkontroll är en viktig del av den förebyggande hälsovården. En god kontroll är i hög grad beroende av effektiva läkemedel men framförallt av god beteshygien. Avmaska enligt avföringsanalys som du kan ta regelbundet från flocken. Avmaska efter behov för att minska risken att få in resistenta parasiter. Lamm är mer mottagliga för parasiter än äldre får.
Parasiter kan både vara maskar men även olika typer av encelliga parasiter. Diarré kan orsakas av färskt gräs, men även vara ett tecken på parasiter. Ta ett träckprov och få det testat. Det är viktigt att veta vad man behandlar. Får är känsliga för leverflundra, framförallt om fåren betar på våtare områden. För bästa råd, prata med din veterinär och gör en hälsoplan för din flock. Rådgör noga med kunniga personer innan du introducerar nya livdjur till din flock. Var ansvarsfull när du säljer livdjur. Fyll gärna i Gård och Djurhälsans djurägarförsäkran tillsammans köpare/säljare. Träckprov kan skickas in via Kolla masken.
De vanligaste orsakerna till hälta hos får är klövproblem. Gård och Djurhälsan har bra information om olika klövsjukdomar.
Klövarna på svartnosfår växer fort och den långa ullen gör att det är en bra miljö för bakterietillväxt. Klövarna bör kontrolleras ofta, lika ofta som på en häst. Klövarna bör klippas men man skall lämna ett skydd för den vita linjen. Det är viktigt att lära sig hur en normal klöv skall se ut. Övervuxna klövar kan vara smärtsamma och orsaka problem. Om du märker att ett av dina får haltar eller håller ett ben uppe indikerar det i allmänhet ett problem. Svartnosfåren är benägna för fotproblem.
Haltar fåret, tvätta rent fötterna undersök och ta bort skräp, kontrollera utrymmet mellan tårna, det skall ej finnas dålig lukt. Körteln i mitten, strax ovanför klövarna kan ibland bli tilltäppt. I vissa fall vid svår infektion kan antibiotika behövas. Ofta räcker det att dra ut hårtussen och tvätta med väteperoxid 3% lösning.
Fotbad med Zinksulfat eller kopparsulfat är ett hjälpmedel att kontrollera klövproblem. Kontroll av klövar var 4-6 vecka bör hjälpa till för att undvika problem.
På grund av sin långa snabbväxande ull behöver svartnosfåret klippas två gånger om året för optimal hälsa och ullkvalitet. Den bästa tiden för detta är februari och augusti. I vissa länder sammanfaller detta med utställningssäsongen och gör det möjligt för ullen att uppnå den tillväxt som krävs minst 5-6 månader, för att tävla, sedan klipps de igen i slutet av augusti / början av september, efter utställningssäsongen.
Om det är särskilt kallt vid klippningen måste du hysa fåren inomhus i några veckor. Ett hund eller kalvtäcke, kan också användas som skydd mot kylan. Lamm bör klippas för första gången vid 6 månaders ålder. Den ullen är extra värdefull och vacker.
När djuren klipps i februari/mars bidrar de med extra näring till lammen som skall födas senare under våren pga ökad ämnesomsättning. Lammen har dessutom lättare att hitta till juvret och hygienen i samband med lamningen är bättre. Kan ej hela djuret klippas bör en hygienklippning ske innan lamningen då ull runt bakben, rumpa och juver klipps.
Som en stor ras som mognar relativt långsamt bör djuren ej avlas på förrän de uppnått ca 70 % av vuxenstorlek. Detta brukar infalla runt första året då de kan betäckas. Ungtackor födda på våren bör betäckas först kommande vår eller kommande höst. Ungtackor födda under hösten, nästföljande höst eller vinter.
I Schweiz brukar de ej betäckas före 12 månaders ålder. Då lammar de normalt vid 1,5-2 års ålder första gången. Tackan är då mer mogen att klara av både dräktighet och lamning. Eftersom tackor behöver tid för att återhämta sig efter lamning är det viktigt att hon hinner återfå sin kondition och sitt hull innan nästa dräktighet. De brunstar om 1,5 månad efter lamningen och kan därför lamma året om, med ett snitt på 1,6 lamm/lamning. Tackorna bör dock återfå sitt hull innan de betäcks igen.
Tidpunkten för avvänjning dikteras av utvecklingen av lammets våm. Lammen föds med en mage - som ett enkelmagat djur och fungerar som ett sådant ( jämför katt/hund). Avvänjer man för tidigt kan lammet inte smälta näringen normalt då våmmen inte hunnit utvecklas klart. Tillgång till hö/halm och pellets bidrar till utvecklingen av de fyra magarna. Även när våmmen är tillräckligt utvecklad, kan brist på modersmjölk påverka lammets tillväxt.
När djuren blir några månader gamla minskar deras effektivitet vid foderomvandlingen. Därför måste unga lamm ha det bästa gräset eller fodret för att ersätta den minskande mjölkförsörjningen.
Vi rekommenderar att man avvänjer lamm som är minst fyra månader gamla (beroende på tillväxttakten) eller något senare för lamm som är födda sent på året som inte har tillgång till färskt vårgräs. Du kan använda en lammbar med extra pellets mellan 2 veckor och 5 månaders ålder, varefter du kan byta till tackpellets. Tackorna avvänjer även sina lamm på egen hand. Dock kräver det att tackorna är vid gott hull och har fri tillgång på bra foder.
Vi rekommenderar att de bagglamm som inte uppfyller rasstandarden och som bidrar till rasens positiva utveckling kastreras. Den schweiziska avelsstandarden är viktig, och att ha korrekta baggar är viktigt för rasen, eftersom baggarna ger upphov till så många fler avkommor än tackorna. Kastrering kan ske från 1-2 veckors ålder. Skall de kastreras senare bör man se till att de fått stelkrampsvaccination minst 3 veckor innan. Tidig kastrering kan göras ” oblodigt” med lokalbedövning och en avklädning av sädesledare. Senare kastrering kräver ett kirurgiskt ingrepp. Båda ingreppen görs av veterinär.
Walliska svartnosfår är vanligtvis mycket fogliga och lätta att hantera när man utför rutinmässiga hälsokontroller.
Var försiktig när ni tar unga får i hornen eftersom hornen fortfarande är spröda och kan skadas.
Skall de ställas ut kan du använda ett halsband eller en grimma beroende på vad du föredrar. En schweizisk bjällra och låta fåren ströva fritt (beroende på utställningsregler) förekommer i Storbritannien och Schweiz.
Det är tackorna som får bär de traditionella schweiziska bjällrorna, ej baggarna.
Vid ankomsten till gården ska djuren fotbadas och hållas isolerade i karantän i minst tre veckor. Håll dom som en isolerad flock då stress i samband med förflyttning kan göra att en eventuell dold smitta kan uppdagas.
När djuren lämnar karantänen ska de fotbadas ytterligare en gång innan de släpps ut på bete eller släpps ihop med andra djur på gården.
Var noggrann med hälsostatusen på djuren vid inköp. Be om att få se aktuella träckprov, Maedi-Visna status samt ev F-status. Mer om dessa sjukdomar går att läsa om på Gård & Djurhälsans hemsida.
