Det Walliska svartnosfåret är ett grovbyggt harmoniskt bergsfår med goda modersegenskaper, mjölkproduktion och muskelansättning. Tålig med ett starkt fundament. Behorningen och färgsättningen präglar det unika svartnosfåret. Kort huvud med bred mule, bred panna och romersk ros. Medelstora öron och skruvade horn. Utpräglad huvudform hos handjuren. Hela kroppen inklusive huvud och ben ullbeklätt. Ullen är enhetligt vit förutom de karaktäristiska svarta partierna på nosen, runt ögonen, öronen, framknäna, hasorna och vid klövarna. Tackor har även en svart fläck under svansen. Båda könen är behornade. Baggar väger mellan 80-100 kg och tackor 70-80 kg.
Ullen är grov och långfibrig och blir mer än 10 cm lång, förutom den fina underullen är fällen lång med lockar och krusningar i spetsen och fällen är genomsatt av stickelhår. Vid längre inavel förlorar avkommorna sina karaktäristiska fläckar. En bagge producerar årligen 3,5-4,5 kg ull och tackor 3,0-4,0 kg ull.
Brunstsäsongen är året om, de föder i genomsnitt 1,6- 1,7 lamm per tacka och år. De har en relativt sen könsmognad.
Svartnosfåret är anpassat för karga levnadsbetingelser uppe i bergen. De är trogna sin hemmiljö och är förnöjsamma. De är goda klättrare och förser sig på steniga branta beten. Rasen hör till de primitiva fårraserna och är nära besläktad med vildformen av urfåret.
